330 skvadron

330 skvadron är en enhet inom Norges flygvapen, vilken upprättades 1941 under andra världskriget i Island och som idag är den äldsta operativa enheten i Norges flygvapen.

I nuvarande form sattes skvadronen upp 1973, efter att ha lagts ned och återinrättats flera gånger. Sedan 1973 är den ansvarig för norska statens räddningshelikoptrar och har som huvuduppgift att genomföra Search and Rescue-uppdrag, med ambulansflyg, katastrofhjälp och särskilda insatser som sekundära uppgifter. 330 skvadron ingår under 139 Luftving på Bardufoss flystasjon, men dess ledning finns på Sola flystasjon nära Stavanger.

330 skvadron har fem underenheter lokaliserade i Banak Stasjonsgruppe i Finnmark, Luftforsvarsbase Bodø i Nordland, Ørland flystsjon i Trøndelag, Sola flystasjon i Rogaland och Rygge flystasjon i Østfold. Skvadronen opererar också sedan 2008 från Helikopterbasen i Florø i Sogn og Fjordane. Den använder 12 tunga helikoptrar av typen Westland Sea King, vilka från 2017 håller på att ersättas av 16 nyinköpta Leonardo AW101.^[1] Båda helikoptertyperna är anpassade till militär användning, bland annat för ubåtsbekämpning.

Historik

Skvadronen upprättades i april 1941 utanför Reykjavik i Island för att eskortera konvojer och patrullera efter ubåtar och fientligt flyg. Avdelningar inrättades också i Akureyri och i Budareyri på östkusten. Skvadronen var ursprungligen utrustad med 18 Northrop N-3PB sjöflygplan. Eftersom dessa hade dålig räckvidd kompletterades flottan med fem Catalina-flygplan 1942.

Vid årsskiftet 1942/1943 flyttade skvadronen till Oban i Skottland, med byte av flygplan till Short Sunderland, och flyttade senare under 1943 till Sullom Voe på Shetland.

Efter andra världskriget blev Sola flystasjon bas för skvadronen, som då svarade för transportflyg under en period, tills den lades ned i december 1945. Under 1950-talet återinrättades 330 skvadron, med jaktflygplan av typ Republic F-84 Thunderjet samt under 1960-talet för havsövervakning 1963–1968 med Grumman Albatross.