Abessiv

Abessiv (latin abesse [ab‑esse], som utmärker frånvaro), eller privativ eller karitiv[källa behövs], är ett kasus i böjningen av substantiv som ursprungligen betecknar frånvaro eller avsaknad.[1] Abessiv är vanligt i uraliska språk,[1] australiska språk[1] och turkiska språk[källa behövs].

I svenskan motsvaras abessivrelationen vanligtvis av att prepositionen ”utan” ställs framför det aktuella ordet.

I standardfinska

Ett exempel på finsk abessiv är att raha betyder ”pengar”, och rahatta betyder ”utan pengar”.[2] I substantiv i nutida standardfinska är abessiv dock ovanligt[2] – ett marginellt kasus. Oftare används som i svenska ett ord som betyder ”utan”, ilman, följt av substantivet i partitivkasus[2]ilman rahaa. I finska verb är abessiv däremot produktivt.[2] Den finska tredje infinitiven har en abessivform: lukematta (ei opi) – ”utan att läsa (lär man sig inte)”.[2] Verbstammen är luke‑ och morfemet för tredje infinitiven är ‑ma‑.

Annan betydelse i guugu yimithirr

I den grammatiska beskrivning som publicerats om guugu yimithirr betecknar abessiv ett annat kasus.[3] I guugu yimithirr‑grammatik betecknar abessiv, med suffixet ‑ga, rörelse bort från en person,[3] till exempel John Peterga gaday – ”John kom från Peter”.

Funktionen ”avsaknad” markeras i guugu yimithirr i stället med ett morfem som kallas privativ, men det är ovisst huruvida privativ i guugu yimithirr skall anses vara ett kasus eller är en avledning.[3]

Abessivändelser

Substantiv

  • Estniska: ‑ta
  • Finska: ‑tta, ‑ttä
  • Enaresamiska: ‑táá
  • Skoltsamiska: ‑tää
  • Ungerska: ‑tlan, ‑tlen, ‑atlan, ‑etlen, ‑talan, ‑telen

Verb

  • Estniska: ‑mata
  • Finska: ‑matta, ‑mättä (varvid ‑ma‑ betecknar tredje infinitiven)
  • Enaresamiska: ‑hánnáá, ‑hinnáá, ‑hennáá
  • Skoltsamiska: ‑ǩâni

Referenser

  1. ^ [a b c] Barry J. Blake: Case : Second Edition. Cambridge 2001. ISBN 978-0-521-80761-6. Sidorna 154 och 195.
  2. ^ [a b c d e] Osmo Hormia, Lärobok i finska, Lund 1967. Sidorna 67–68.
  3. ^ [a b c] John B. Haviland: “Guugu Yinidhirr” i R. M. W. Dixon and Barry J. Blake (redaktörer) Handbook of Australian Languages Volume I. Canberra 1979.
v  r
Böjningskategorier hos nomina
Deklination
 
Kasus
Satslösningsberoende
Absolutiv  · Ackusativ · Dativ · Ergativ · Kluven ergativitet  · Nominativ · Oblik · Partitiv · Pegativ · Rektus
Plats,tid, riktning
Ablativ · Adessiv · Allativ · Antessiv · Apudessiv · Delativ · Distributiv (–temporalis) · Elativ · Illativ · Inelativ · Inessiv · Initiativ · Intrativ · Lativ · Lokativ · Perlativ · Pertingent · Postelativ · Postessiv · Prolativ · Proximativ · Subessiv · Sublativ · Superessiv · Superlativ · Temporalis · Terminativ
Ägande, medföljande, agent
Tillstånd
Adverbialis  · Komparativ · Ekvativ  · Essiv (–formalis, –modalis)  · Exessiv  · Formalis · Identiskt kasus · Instruktiv · Modalis  · Multiplikativ  · Orientativ · Revertiv  · Semblativ · Translativ
Orsak, syfte
Övriga
 
Grammatiska kategorier
Species (bestämdhet) · Singularis (singulare tantum) · Pluralis (pluralis majestatis · plurale tantum) · Kollektiv