Kommunreformen 1952 innebar för Dalarös del att den bildade "storkommun" genom att de tidigare kommunerna Ornö och Utö förenades med Dalarö. Folkmängden i dessa tre förenade enheter tillsammans var dock så liten att det "nya" Dalarö inte kvarstod som egen kommun längre än till 1959 då den lades samman med Österhaninge kommun.[1] När den upphörde hade Dalarö landskommun 1 236 invånare.[2]
Dalarö landskommun omfattade den 1 januari 1952 en areal av 136,75 km², varav 134,93 km² land.[3] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1955 omfattade landskommunen vid dess upplösning den 1 januari 1959 en areal av 140,16 km², varav 138,49 km² land.[2]
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.
Källor
^Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
^ [a b] ( PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, I, Folkmängd inom kommuner och församlingar efter kön, ålder, civilstånd m.m.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961. sid. 3 & 186. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_01.pdf. Läst 4 december 2017
^ ( PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952. sid. 6. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 4 december 2017 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.