Erik Magnusson av Sverige

Erik
Kung Eriks sigill
Kung av Sverige (motkonung mot Magnus Eriksson)
Regeringstid 17 oktober 1356 (utropad)/28 april 1357 (erkänd)–20 juni 1359
(2 år och 246 dagar/2 år och 53 dagar)
Företrädare Magnus Eriksson
Efterträdare Magnus Eriksson
Gemål Beatrix av Bayern
Barn Erik
Ätt Bjälboätten
Far Magnus Eriksson
Mor Blanka av Namur
Född 1339
Religion Romersk-katolska kyrkan
Död 20 juni 1359
Historisk karta över Magnus Erikssons och Erik Magnussons delning av riket 1357

Erik Magnusson, ibland felaktigt kallad Erik "XII", var kung av Sverige och herre över Skåne 1356–1359, född 1339, död 1359, son till kung Magnus Eriksson och drottning Blanka av Namur.

Han valdes 1344 till tronföljare i Sverige, endast fem år gammal, sedan hans yngre bror Håkan Magnusson 1343 valts till kung av Norge, Vid mitten av 1350-talet trädde Erik i förbindelse med de mot fadern oppositionella svenska stormannakretsarna och framträdde vid deras uppror 1356 som den synlige ledaren för upproret. Den verklige ledaren torde egentligen ha varit Nils Turesson (Bielke). Missnöjet hade ökats genom den gunst Magnus Eriksson visade hertig Bengt Algotsson, som utnämnts till hertig av Finland. Missnöjet över kungens politik fick sitt utbrott i det uppror som inleddes av Erik tillsammans med flera av rikets stormän 1356. Genom denna tvingades hertig Bengt att fly ur landet och Magnus Eriksson måste (1357) till sin son avstå en stor del av riket.

Erik antog samma år kungatitel, och tvingade sin far vid förlikningen i Jönköping 1357 att avstå Skåne, södra Halland, Blekinge, samt en del av Småland, Östergötland och Finland till Erik. Genom en ny överenskommelse samma år erhöll han även Svealand och Norrland. Den vanmäktige fadern sökte nu stöd hos Valdemar Atterdag mot sin son, och 1359 inföll denne i Skåne. Erik ryckte då in i Skåne, men Valdemar hade då redan utrymt landet.

Kort därpå avled Erik hastigt, antagligen i någon pestsjukdom. Magnus Erikssons motståndare lät utsprida ryktet att Erik och hans hustru Beatrix av Bayern blivit förgiftade av Eriks mor, Blanka av Namur, vilket med all sannolikhet var osanning.

Se även

Källor

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Erik Magnusson av Sverige.
    Bilder & media
v • r
Sveriges regenter
Sveriges kungahus och regenter
Erik Segersälls ätt
(970–1060)
Sveriges stora riksvapen
Sveriges stora riksvapen
Stenkilska ätten och tronstrider
(1060–1130)
Stenkil • Erik och Erik • Halsten • Anund Gårdske • Håkan Röde • Inge den äldre • Blot-Sven • Inge den äldre • Filip & Inge den yngre • Ragnvald Knaphövde • Magnus Nilsson (Estridska ätten, ättling till Inge den äldre)
Sverkerska och Erikska ätterna
(1130–1250)
Sverker den äldre • Erik den helige • Magnus Henriksson (Estridska ätten, ättling till Inge den äldre) • Karl Sverkersson • Knut Eriksson • Kol & Burislev • Sverker den yngre • Erik Knutsson • Johan Sverkersson • Erik Eriksson • Knut Långe (släktskap osäkert) • Erik Eriksson
Bjälboätten
(1250–1318, 1319–1364)
Mecklenburgska ätten
(1364–1389)
Kalmarunionens monarker
och riksföreståndare
(1389–1523)
Margareta (Estridska ätten) • Erik av Pommern (Ätten Grip) • Karl Knutsson • Kristofer av Bayern (Ätten Wittelsbach) • Bengt & Nils Jönsson (Oxenstierna) • Karl Knutsson (Bonde) • Jöns Bengtsson (Oxenstierna) & Erik Axelsson (Tott) • Kristian I (Oldenburgska ätten) • Karl Knutsson (Bonde) • Kettil Karlsson (Vasa) • Jöns Bengtsson (Oxenstierna) • Erik Axelsson (Tott) • Karl Knutsson (Bonde) • Sten Sture den äldre • Hans (Oldenburgska ätten) • Sten Sture den äldre • Svante Nilsson (Sture) • Erik Trolle • Sten Sture den yngre • Kristian II (Oldenburgska ätten) • Gustav Vasa
Vasaätten
(1523–1654)
Pfalziska ätten (Wittelsbach)
(1654–1720)
Hessiska ätten
(1720–1751)
Holstein-Gottorpska ätten (Oldenburg)
(1751–1818)
Bernadotteska ätten
(1818–)
Sveriges monarki
Lista över Sveriges regenter • Grafisk tidsaxel • Kröningar • Valspråk • Svenska sagokungar
Auktoritetsdata
• SBL: 15403