Ivan Mitjurin

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-07)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Ivan Mitjurin
Född15 oktober 1855 (g.s.)[1]
Mitjurovka, Ryssland
Död7 juni 1935[2][3][4] (79 år)
Mitjurinsk
BegravdMitjurinsk
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen
SysselsättningBotaniker, genetiker, pomolog
Utmärkelser
Leninorden
Sankt Annas orden, tredje klass
Arbetets Röda Fanas orden
Förtjänstfull vetenskaplig och teknisk arbetare i Ryska SFSR
Webbplatsimichurin.narod.ru/Index.html
Redigera Wikidata
Ivan Mitjurin

Ivan Vladimirovitj Mitjurin (Иван Владимирович Мичурин), född 27 oktober 1855 i guvernementet Rjazan, död 7 juni 1935 i Mitjurinsk, var en rysk (sovjetisk) hortonom, mottagare av Leninorden.[5] Mitjurin är mest känd som Trofim Lysenkos förebild, och Lysenkos lära kallades följdriktigt mitjurinism av bolsjevikerna, även om den huvudsakligen utarbetades av Lysenko själv.

Biografi

  • 1875 hyrde Mitjurin mark nära Tambov och inledde forskning i pomologi och växtgenetik.
  • 1899 flyttar Mitjurin sina försöksodlingar för att få större utrymme
  • 1920 beordrar Lenin en utvärdering av Mitjurins forskning och dess praktiska tillämpning
  • 11 september 1922 besöks Mitjurin av Michail Kalinin på Lenins begäran
  • 20 november 1923 förklarar Sovnarkom att Mitjurins försöksodlingar utgör ett viktigt statsintresse
  • 1928 upprättar sovjetstaten en egen försöksstation baserad på Mitjurins metoder och de rön han gjort
  • Statens ovan nämnda försöksstation ombildas till Mitjurins centrala genetiska laboratorium 1934

Mitjurins teori om ärftlighet utgjorde i grunden en variant av lamarckism. Han hävdade att odlarens eller uppfödarens uppgift var att förbättra det naturliga urvalet. Följande citat av Mitjurin blev vida spritt i Sovjetunionen: "Мы не можем ждать милостей от природы. Взять их у нее - наша задача" ("Vi kan inte vänta på att naturen spontant ska göra oss tjänster. Att istället ta för oss vad vi vill ha -- det är vår uppgift.").

Vetenskaplig gärning

Mitjurins inställning till genetiken avviker från vad som kan anses vetenskapligt godtagbart. Inom pomologin, fruktforskningen, utförde Mitjurin dock mycket värdefullt arbete. Han forskade där framförallt kring hybrider.

Under Mitjurins tid började man i Sovjetunionen odla hans hybrider på äpple, päron, körsbär med mera, och Mitjurin var en pionjär ifråga om att odla hybrider av druva, aprikos och andra sydfrukter i ett kallt klimat. Sammanlagt anses Mitjurin ha tagit fram 300 nya växtarter.

Källor

  1. ^ Мичурин Иван Владимирович (på ryska), Stora ryska encyklopedin, läs online, läst: 5 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мичурин Иван Владимирович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, Ivan Vladimirovich Michurin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Iwan Wladimirowitsch Mitschurin.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ivan Vladimirovich Michurin, Encyclopædia Britannica, läst 2020-07-06

Externa länkar

  • Artiklar av Mitjurin
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 59876605LCCN: n82220506ISNI: 0000 0000 8243 3790GND: 118582828SUDOC: 101678959NLA: 36434474NDL: 00524443NKC: nlk20010098882ICCU: IEIV010196Auktorsnamn: MiciurinBNE: XX4708486CiNii: DA07787621