Karl Ferdinand de Ron

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Carl Ferdinand de Ron, född 24 april 1817 i Frankfurt am Main, Tyskland, död 3 april 1899 i Eksjö, kyrkobokförd i Stockholms finska församling, Stockholm,^[1] var en svensk masmästare, bergsingenjör och brukspatron.

Han var son till grosshandlaren Carl Gustaf de Ron och friherrinnan Marianne von Imhoff. Han studerade vid universitetet i Heidelberg och genomgick sedan bergsskolan i Falun.

I början på 1840-talet kom de Ron till Åflohammars bruk i Åflo by, Offerdals socken i Jämtland, där han blev disponent på bruket. Han gifte sig i Offerdal med kyrkoherdedottern Karolina Johanna Edwall. År 1847 flyttade paret in i den nyuppförda herrgården på Åflohammar. de Ron lånade därefter pengar och uppförde ett nytt järnbruk i Offerdal, Rönnöfors.

Redan från början blev affärerna trassliga och en likviditetskris uppstod snart. de Rons hustru begärde boskillnad och år 1849 försattes brukspatronen och företaget i konkurs. de Ron flyttade då till Finland och deltog därefter i krig på Frankrikes sida. Eftersom de Ron hade flyttat innan konkursutredningen var klar så blev han efterlyst. År 1858 återvände han till Sverige och blev aktiv i nykterhetsrörelsen.