Kejsardömet Iran

Kejsardömet Iran
کشور شاهنشاهی ایران
Kešvar-e Šâhanšâhi-ye Irân

1925–1979
Flagga Vapen
Valspråk: مرا داد فرمود و خود داور است

Marâ dâd farmud va Khod Dâvar Âst "Justice He bids me do, as He will judge me"

Nationalsång: Ey Iran (Officiellt)
Irans läge
Irans läge
Huvudstad Teheran
Största stad Teheran
Språk persiska[1]
Statsskick Monarki
Sista kejsare Mohammad Reza Pahlavi
Sista premiärminister Shapur Bakhtiar
Bildades 1925
 – bildades genom Militärkupp
Upphörde 1979
 – upphörde genom Iranska revolutionen
Areal
 – varav vatten 		1648195 km²
7,07 %
Folkmängd
 – befolkningstäthet 		85.0 (1979)
50 inv/km²
Valuta iransk rial (IRR)
Tidszon UTC+3:30
Topografi
 – högsta punkt

 – största sjö
Kuh-e Damavand
5 671 m ö.h.
Kaspiska havet
374 000 km²
Nationaldag 21 mars[2][3]
Nationalitetsmärke IR
Landsnummer 98
a Folkräkningen hölls den 24 oktober 1979.

Kejsardömet Iran eller Kejserliga staten Iran (persiska: کشور شاهنشاهی ایران, Kešvar-e Šâhanšâhi-ye Irân), även känd som den kejserliga staten Persien, var det officiella namnet på den iranska staten under pahlavidynastin. Monarkin varade fram till 1979 då den avskaffades i samband med den iranska revolutionen.[4][5]

Historia

Den sedan 1795 regerande dynastin störtades i oktober 1925 genom en nationalistisk militärkupp, ledd av Reza Pahlavi, som därpå av nationalförsamlingen utropades till schah. Reza Pahlavi eftersträvade att förvandla Persien till en modern nationalstat. Den inre ordingen upprätthölls med fasthet, finanserna omorganiserades och. järnvägar anlades. Han hävdade även med kraft Persiens intressen mot de europeiska makterna. År 1935 antog Persien sitt urgamla namn Iran.[6]

Kejsardömet varade till 1979, då Pahlavis störtades som ett resultat av den iranska revolutionen som avskaffade Irans kontinuerliga monarki och etablerade den nuvarande islamiska republiken Iran.

Pahlavidynastin

Pahlavidynastin grundades 1925 av Reza Pahlavi, en före detta brigadgeneral i den persiska kosackbrigaden. Hans regeringstid varade till 1941, då han av de allierade tvingades abdikera under andra världskriget efter den anglo-sovjetiska invasionen av Iran. Han efterträddes av sin son, Mohammad Reza Pahlavi, som var den sista shahen av Iran.[7][5]

Referenser

  1. ^ The Constitution of Islamic Republic of Iran; Chapter II The Official Language, Script, Calendar, and Flag of the Country - Article 15: The official language and script of Iran, the lingua franca of its people, is Persian. Official documents, correspondence, and texts, as well as text-books, must be in this language and script. However, the use of regional and tribal languages in the press and mass media, as well as for teaching of their literature in schools, is allowed in addition to Persian. På engelska, läst 30 mars 2016
  2. ^ Iran Ministry of Foreign Affairs: National Days, läst 23 februari 2016
  3. ^ Irans ambassad i Sverige: Officiella helgdagar Arkiverad 29 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 23 februari 2016
  4. ^ ”Iranian Empire (Pahlavi Dynasty, 1964–1979)”. www.fotw.info. https://www.fotw.info/flags/ir_imp64.html. Läst 16 januari 2023. 
  5. ^ [a b] Sorenson, David S. (2013-12-03) (på engelska). An Introduction to the Modern Middle East: History, Religion, Political Economy, Politics. Avalon Publishing. ISBN 978-0-8133-4922-0. https://books.google.com/books/about/An_Introduction_to_the_Modern_Middle_Eas.html?hl=sv&id=07o_BAAAQBAJ. Läst 16 januari 2023 
  6. ^ [1]Norstedts uppslagsbok 1948/Iran
  7. ^ ”Iranian Empire (Pahlavi Dynasty, 1964-1979)”. www.fotw.info. https://www.fotw.info/flags/ir_imp64.html. Läst 16 januari 2023.