Magnus Enckell

Magnus Enckell
Magnus Enckell, omkring 1900
Född9 november 1870
Fredrikshamn, Finland
Död26 november 1925
Stockholm, Sverige
BegravningsplatsFinland[1]
Konstnärskap
FältMåleri
UtbildningFinska Konstföreningens ritskola
Rörelsesymbolism[2][3]
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Knut Magnus Enckell, född 9 november 1870 i Fredrikshamn i Finland, död 26 november 1925 i Stockholm, var en finländsk bildkonstnär. Enckell betraktas som en av de viktigaste finländska representanterna för symbolism.

Biografi

Magnus Enckell var yngst av sex söner till prästen Carl Enckell och Alexandra Appelberg. Han växte upp i Fredrikshamn i det finländska landskapet Kymmenedalen. Han började sina konststudier vid Borgå lyceum, och studerade från 19 års ålder ett år vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors. Enckell var inte nöjd med undervisningen i konstföreningens ritskola och blev privatelev till Gunnar Berndtson 1889. Han var den första eleven som bröt med naturalismen, som var den etablerade stilen på konstakademien vid denna tid. Han studerade under ledning av Berndtson fram till 1891. År 1891 reste han till Paris för första gången och studerade för Jules Joseph Lefebvre och Jean-Joseph Benjamin-Constant på Académie Julian. Där drogs han till symbolismen och påverkades av Pierre Puvis de Chavannes.

På 1890-talet tillhörde Magnus Enckell oppositionen mot det naturalistiska friluftsmåleriet och skapade suggestiva linjekompositioner i en asketisk gråstämd linjeskala. Kring sekelskiftet tillbringade han långa tider i Paris där han påverkades av Edgar Degas. Senare tog han intryck av den spanska realismen. Under 1900-talets första år kom Enckell starkt att intressera sig för neoimpressionisternas färgteorier och propagerade för den "renade" färgskalan. Han var medlem av konstnärsgruppen Septem, som drev dessa ideal. Förutom oljemålningar skapade han även kartonger till förlagor för glasfönster.[4]

Åren 1894 och 1895 reste han runt i Italien, till Milano, Florens, Ravenna, Sienna och Venedig, där de inre konflikterna återspeglades i hans konst. År 1898 lärde han sig al frescoteknik och temperateknik i Florence genom att studera konstverk av Masaccio och Fra Angelico.

Från 1901 tillbringade Magnus Enckell många somrar på ön Hogland, där han målade Pojkar på stranden 1910. Han organiserade utställningar av finländsk konst i Berlin 1903 och i Paris 1908, och av fransk och belgisk konst i Helsingfors 1904. Åren 1915–16 var han ordförande i Finska Konstsamfundet. Han valdes in i Finlands konstakademi 1922.

Magnus Enckell var homosexuell, vilket antyds i vissa erotiska porträtt.[5]

Offentliga verk

År 1907 utförde Magnus Enckell altartavlan till den då uppförda Tammerfors domkyrka. Denna fresk är drygt tio meter bred och fyra meter hög och visar i nedtonade färder Uppståndelsen. I målningens mitt promenerar två män hand i hand. Enckell finns representerad vid Nationalmuseum[6], Göteborgs konstmuseum[7] och Moderna museet.[8]

Magnus Enckell avled i lunginflammation i Stockholm 1925.

Målningar i urval

  • Vilande gosse, 1892
    Vilande gosse, 1892
  • Gosse med dödsskalle, 1893
    Gosse med dödsskalle, 1893
  • Fantasi, 1895
    Fantasi, 1895
  • Musikstund, 1897
    Musikstund, 1897
  • Vy över Borgå, 1899
    Vy över Borgå, 1899
  • Emmy Frosterus, 1909
    Emmy Frosterus, 1909
  • Strandklippor, 1902
    Strandklippor, 1902
  • Folkskolan, 1899
    Folkskolan, 1899
  • Läsesalen, 1899
    Läsesalen, 1899
  • Edvard Westermarck, 1913
  • Faun, 1914
    Faun, 1914
  • Pojke på stranden, 1917
    Pojke på stranden, 1917
  • Altartavlan i Tammerfors domkyrka, 1907
    Altartavlan i Tammerfors domkyrka, 1907

Källor

  1. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ Jean Cassou, Pierre Brunel, Francis Claudon, Georges Pillement & Lionel Richard, Encyclopédie du symbolisme, 1979, ISBN 2-85056-129-0.[källa från Wikidata]
  3. ^ RKDartists.[källa från Wikidata]
  4. ^ Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
  5. ^ Who's who in gay and lesbian history: From antiquity to World War II.[död länk] Redaktörer Robert Aldrich och Garry Wotherspoon, Routledge, 2001, sidan 148.
  6. ^ Nationalmuseum
  7. ^ Göteborgs konstmuseum
  8. ^ Moderna museet

Externa länkar

Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 59358242 • LCCN: n00089946 • ISNI: 0000 0000 6663 1922 • GND: 131369202 • Libris XL: 0xbfjk3j0g3gr2s Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • SUDOC: 140739246 • BNF: cb14973403k (data) • ULAN: 500002732 • NKC: jx20081128003 • Kulturnav: 74742fe6-8959-4fdb-99e3-a931e9510a95