National Iranian Oil Company

National Iranian Oil Company
شرکت ملّی نفت ایران
Sherkat-e Melli-ye Naft-e Īrān
TypStatligt aktiebolag
HuvudkontorIran Teheran, Iran
NyckelpersonerBijan Namdar Zanganeh
Oljeminister Styrelseordförande
Roknoldin Javadi
Vice styrelseordförande Vd
BranschPetroleumbolag, naturgasbolag
ProdukterNaturgas, petroleum
Antal anställda~41 000
Historik
Grundat30 april 1951
GrundareRegeringen Mosaddegh
Ekonomi
Omsättning $ 56 miljarder – 2014
Struktur
ModerbolagIrans oljedepartement
Övrigt
WebbplatsNIOC.ir
FotnoterStatistik från EIA.[1]

National Iranian Oil Company (NIOC) (persiska: شرکت ملّی نفت ایران, Sherkat-e Melli-ye Naft-e Īrān) är ett iranskt statsägt petroleum- och naturgasbolag som är världens tredje största producent av petroleum med 6,4 miljoner fat per dag.[2] Bolaget har verksamheter inom hela petroleum- och naturgasindustrierna.

1948 höjdes det röster inom det iranska majlis om att nationalisera den inhemska petroleumindustrin men inte mycket mer hände de kommande tre åren. 6 mars 1951 mördades den sittande presidenten och motståndaren av nationalisering av den inhemska petroleumindustrin, Ali Razmara av Fedayan-e eslam.[3] Den 28 april samma år röstade majles och fick shahen Mohammad Reza Pahlavi att utse Mohammad Mosaddegh till ny premiärminister.[4] Mosaddegh agerade snabbt och genomförde nationaliseringen av den berörda industrin[5] och därav bildades NIOC som det gemensamma bolaget för att ta tillvara Irans petroleum- och naturgasintressen.

Bolaget är underställt Irans oljedepartement och styrelseordförande är landets oljeminister, Bijan Namdar Zanganeh.[6]

Källor

  1. ^ ”Country analysis brief: Iran”. EIA.gov. http://www.eia.gov/countries/analysisbriefs/Iran/iran.pdf. 
  2. ^ ”Top 10 oil companies in the world”. EnergyDigital.com. Arkiverad från originalet den 16 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150316095828/http://www.energydigital.com/top10/2734/Top-10-oil-companies-in-the-world. Läst 20 mars 2015. 
  3. ^ ”Revolutionary execution (assassination) of Ali Razmara by Fedaian-e-Islam”. IRDC.ir. Arkiverad från originalet den 9 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150109004131/http://www.irdc.ir/en/calendar/259/default.aspx. 
  4. ^ ”CIA finally admits it masterminded Iran’s 1953 coup”. RT.com. http://rt.com/usa/iran-coup-cia-operation-647/. 
  5. ^ ”History of Iran: Oil nationalization”. IranChamber.com. http://www.iranchamber.com/history/oil_nationalization/oil_nationalization.php. 
  6. ^ ”Corporate Governance”. NIOC.ir. Arkiverad från originalet den 19 november 2015. https://web.archive.org/web/20151119141622/http://www.nioc.ir/portal/home/?generaltext%2F81026%2F81171%2F81826%2F. 

Externa länkar

  • Officiell webbplats
v  r
Pahlavidynastin
Kungar
Reza Shah (1925–1941) Mohammad Reza Shah (1941–1979)
Drottningar
Tadj ol-Molouk (1925-1941) Fawzia av Egypten (1941-1948) Soraya Esfandiary (1951-1958) Shahbanou Farah Pahlavi (1959-1979)
Tronarvingar
Mohammad Reza (1926–1941) Reza II (1967–1979) Noor Icke-officiell
Släktmedlemmar
Framstående ämbetsmän
Historiska händelser
Officiella politiska partier
Hezb-e Taraqqi (Framstegspartiet) (1927-1932) Hezb-e Iran-e Nou (Nya Iranpartiet) (1927-1928) Hezb-e Iran Novin (Nya Iranpartiet) (1963-1975) Hezb-e Mardom (Folkpartiet) (1957-1975) Melliyun (Nationalisterna) (1957-1963) Jebhe-ye Melli (Nationella fronten) (1949-) Hezb-e Paniranist (Paniranistiska partiet) (1947-) Hezb-e Rastakhiz (Renässanspartiet) (1975-1978)
Nygrundade institutioner