Olof Larsson (ärkebiskop)

Ärkebiskop
Olof Larsson (ärkebiskop)
KyrkaRomersk-katolska kyrkan

StiftUppsala stift, ärkebiskop
Period1432–1438
FöreträdareJohan Håkansson
EfterträdareNils Ragvaldsson

Död25 juni 1438
Nyköping

Olof Larsson (latin: Olaus Laurentii), död 25 juni 1438 i Nyköping,[1] var en svensk präst och ärkebiskop av Uppsala stift från 1432 till sin död 1438. Han var ledande för riksrådet och en av undertecknarna av riksrådets privilegiebrev 1436[2].

Biografi

Olof Larsson studerade vid Leipzigs och Paris universitet, där han blev magister. Enligt historikern Ericus Olai (död 1486) var han "en allvarlig man, förfaren i lagen, vältalig och af stor klokhet". Han var från Trögds härad.[3]

När ärkebiskop Johan Håkansson dog hade Olof Larsson sedan länge varit ”prost i Uppsala”. Av domkapitlet 1432 vald till ärkebiskop av Uppsala stift. Han for till Rom och underställde sitt val påvens dom, varefter han av denne invigdes i sitt ämbete.

Kungen, Erik av Pommern, förklarade sig missnöjd med att allt detta skett utan hans godkännande, så mycket mer som "ärkebiskopen var konungens och rikets första råd och under unionskonungens frånvaro rikets föreståndare". Kungen yrkade därför på omval och utsåg den norske biskopen Arnold (Arend) i Bergen till ärkebiskop. En strid därom började. Arnold, som under konungens beskydd tog sitt säte i Uppsala, dog 1434 och 1435 försonade konungen sig med Olof Larsson som samma år kunde inviga Uppsala domkyrka, fullbordad efter en byggnadstid på två sekler.

Olof Larsson sägs ha dött genom att han druckit förgiftad mjölk. Enligt en senare källa ska den blivande kungen Karl Knutsson (Bonde) ha varit ansvarig för dödsfallet.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Olaus Laurentii, 1904–1926.

Noter

  1. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 141
  2. ^ Jmf avskrift av Riksrådets privilegiebrev 1436
  3. ^ Olaus Laurentii i Svenska män och kvinnor (1949)
Företrädare:
Johan Håkansson
Ärkebiskop i Uppsala
1432–1438
Samtidigt med Arnold Klementssøn 1433–1434
Efterträdare:
Nils Ragvaldsson


v  r
Ärkebiskopar av Uppsala stift
Ärkebiskopar under påven i Rom
(1164–1557)
Stefan · Johannes · Petrus · Olof Lambatunga · Valerius · Olof Basatömer · Jarler · Laurentinus · Folke Johansson (Ängel) · Jakob Israelsson · Johan Odulfsson · Magnus Bosson · Johan · Nils Allesson · Nils Kettilsson · Olof Björnsson · Peter Filipsson · Heming Nilsson · Peter Torkelsson · Birger Gregersson · Henrik Karlsson · Jöns Gerekesson · Johan Håkansson · Olof Larsson · Arnold Klementsson · Nils Ragvaldsson · Jöns Bengtsson (Oxenstierna) · Tord Pedersson (Bonde) · Jakob Ulfsson · Gustaf Trolle · Johannes Magnus1 · Olaus Magnus2
Vapen för ärkebiskopen av Uppsala
Ärkebiskopar i Svenska kyrkan
(1531–)
Laurentius Petri Nericius · Laurentius Petri Gothus · Andreas Laurentii Björnram · Abraham Angermannus · Nicolaus Olai Bothniensis · Olaus Martini · Petrus Kenicius · Laurentius Paulinus Gothus · Johannes Canuti Lenaeus · Laurentius Stigzelius · Johannes Baazius den yngre · Olof Svebilius · Erik Benzelius den äldre · Haquin Spegel · Mattias Steuchius · Johannes Steuchius · Erik Benzelius den yngre · Jacob Benzelius · Henric Benzelius · Samuel Troilius · Magnus Beronius · Carl Fredrik Mennander · Uno von Troil · Jacob Axelsson Lindblom · Carl von Rosenstein · Johan Olof Wallin · Carl Fredrik af Wingård · Hans Olof Holmström · Henrik Reuterdahl · Anton Niklas Sundberg · Johan August Ekman · Nathan Söderblom · Erling Eidem · Yngve Brilioth · Gunnar Hultgren · Ruben Josefson · Olof Sundby · Bertil Werkström · Gunnar Weman · K.G. Hammar · Anders Wejryd · Antje Jackelén · Martin Modéus
Anmärkningar om katolska titulärärkebiskopar i exil i Rom under reformationen: 1 = 1533–1544; 2 = 1544–1557