Wäinö Palmqvist

Wäinö Gustaf Palmqvist

Född	Wäinö Gustaf Palmqvist 16 januari 1882^[1] Kalajoki, Finland
Död	14 juni 1964 (82 år) Helsingfors
Medborgare i	Finland, Finland och Storfurstendömet Finland
Utbildad vid	Tekniska högskolan i Helsingfors
Sysselsättning	Arkitekt^[2]
Noterbara verk	Kalajoki kyrka, Mänttä kyrka och Myllykoski kyrka
Redigera Wikidata

Wäinö Gustaf Palmqvist, född 16 januari 1882 i Kalajoki, död 14 juni 1964 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt.

Liv och verk

Palmqvist avlade studentexamen 1900 och utexaminerades som arkitekt från Polytekniska institutet i Helsingfors 1905. Efter studierna arbetade han för bland andra Gustaf Nyström och Birger Brunila. Ett statsstipendium han erhöll 1907 möjliggjorde en nio månader lång studieresa runt om i Europa.

Palmqvist drev tillsammans med Einar Sjöström en gemensam arkitektverksamhet från 1910 till 1919. På 1910-talet ritade de bland annat Vasa nations hus Ostrobotnia i Helsingfors och kapellet på Kalevankangas begravningsplats i Tammerfors. Palmqvist grundade sin egen byrå 1919 och under 1920- och 1930-talen utförde han en mängd byggnader i Helsingfors, bland annat Hufvudstadsbladets hus och teatern Capitol, samt industriella byggnader på flera håll i Finland, kyrkorna i Mänttä, Kalajoki, Jämsänkoski och Myllykoski med mera. Han var från 1921 sekreterare i Finlands konstakademi.

Familj

Wäinö Palmqvist var son till häradsskrivaren Gustaf August Palmqvist och Selma Katharina Ingman.^[3] Han var gift två gånger. Första hustrun var Elsa Ruuth, dotter till professor Wilhelm Ruuth; äktenskapet upplöstes i skilsmässa.^[3] Andra hustrun var Vivi Candelin.^[3]

Palmqvist hade fem barn^[3] och sonen Kai Palmqvist (1925-2010) blev även han arkitekt.^[4]

Bilder

Hufvudstadsbladets hus på Mannerheimvägen Helsingfors
Amos Andersons konstmuseum
Mikaelsgatan/Brunnsgatan
I hörnet av Annegatan och Lönnrotsgatan, Helsingfors
I hörnet av Bulevarden och Annegatan, Helsingfors

Referenser

Noter

^ Wäinö G. Palmqvist, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.kyppi.fi .^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Kuka kukin on (aikalaiskirja). Helsingfors: Otava. 1954. sid. 617. https://runeberg.org/kuka/1954/0617.html
^ Wäinö Palmqvist i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Källor

Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1209
”W. G. Palmqvist”. Finlands arkitekturmuseum. Arkiverad från originalet den 15 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150515060931/http://www.mfa.fi/arkkitehtiesittely?apid=3864. Läst 7 juni 2014.