Walter Salles

 
Golden Globe Awards
Bästa icke-engelskspråkiga film
1999 Central do Brasil
 
BAFTA Awards
Bästa icke-engelskspråkiga film
1999 Central do Brasil
Bästa icke-engelskspråkiga film
2005 Dagbok från en motorcykel
 
Cannesfestivalen
Prix du jury œcuménique
1998 Central do Brasil
Prix du jury œcuménique
2004 Dagbok från en motorcykel
 
Berlinfestivalen
Guldbjörnen
1998 Central do Brasil
IMDb SFDb

Walter Salles, född 12 april 1956 i Rio de Janeiro, är en brasiliansk filmregissör, som även verkar som manusförfattare, filmproducent och racerförare.[1] Han är mest känd för att ha regisserat filmerna Central do Brasil och Dagbok från en motorcykel.[2][3]

Biografi

Walter Salles är son till bankmannen och ambassadören Walther Moreira Salles, som var en av grundarna till Unibanco.[4] Han växte upp i bland annat Paris och Washington, D.C. och studerade sedan nationalekonomi vid Pontifícia Universidade Católica do Rio de Janeiro följt av filmskapande vid University of Southern California.[1][5]

Filmkarriär

Han inledde filmkarriären som dokumentärfilmare 1986 och gjorde sin första spelfilm, thrillern A Grande Arte, 1991.[1][2] Den brasiliansk-portugisiska samproduktionen Terra Estrangeira (1995) blev Salles genombrott inom spelfilm, filmen distribuerades internationellt och vann flera priser.[2][6]

Walter Salles stora internationella genombrott kom med filmen Central do Brasil som vann Guldbjörnen vid filmfestivalen i Berlin 1998 och vann både Golden Globe Award och BAFTA Award i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film året därefter.[1][2] Den nominerades även till en Oscar för bästa utländska film men vann inte.[7] 2001 skrev och regisserade han Behind the Sun vilken baserades på den albanska romanen Aprils frusna blommor men med handlingen flyttad till Bahia på 1910-talet, filmen nominerades till en Golden Globe för bästa icke-engelskspråkiga film.[1][3][8]

2003 utsågs Salles, efter att ha samproducerat Fernando Meirelles film Guds stad året innan, till en av de 40 bästa regissörerna i världen av den brittiska tidningen The Guardian.[9] Året därefter släpptes hans dittills största kritiska och kommersiella framgång, Dagbok från en motorcykel, en biografisk film om den unge Che Guevara och hans motorcykelresa genom Sydamerika 1952.[2][10] Filmen fick ta emot fler än 40 priser, bland annat nominerades den 2005 till sju BAFTA Awards och vann två (bästa icke-engelskspråkiga film och bästa filmmusik).[3][11]

Walter Salles gjorde sin första Hollywood-film 2005, Dark Water, en remake på Hideo Nakatas skräckfilm med samma namn från 2002.[3] Han regisserade sedan segment i de båda franska episodfilmerna Paris, je t'aime (2006) och Chacun son cinéma (2007).[1] Salles återvände sedan till Brasilien med Linha de Passe (2008), en skildring av fyra bröder från São Paulos underklass.[5]

Han började sedan arbeta på On the Road, en filmatisering av Jack Kerouacs roman med samma namn från 1957.[5][12] Filmen hade premiär 2012 på filmfestivalen i Cannes.[1] Salles gjorde sedan en dokumentärfilm om den kinesiske filmskaparen Jia Zhangke som stod färdig 2014 men släpptes på bio först 2016.[13] 2017 regisserade han ett segment av Where Has Time Gone?, ett samarbete mellan filmskapare från Brics-länderna tillsammans med bland annat Jia.[14]

Salles har sedan arbetat som konstnärlig handledare för TV-serien Irmãos Freitas som hade premiär 2019 och fokuserar på boxaren Acelino Freitas.[15]

Motorsport

Salles började tävla i karting på 1970-talet och vann Rio de Janeiros kartmästerskap två gånger innan han slutade.[1][16] Under inspelningarna av Terra Estrangeira 1994, återvände han till kartracingen en kort period.[16] Salles började sedan även med sportvagnsracing då han 1996 erbjöds att köra Mil Milhas Brasileiras i en Porsche 911, en tävling som hans lag vann.[16][17]

2008 tävlade Salles i GT3 Brazil tillsammans med Ricardo Rosset, duon vann den andra etappen i Curitiba och blev tvåa sammanlagt.[18] Året därefter tävlade han för schweiziska Matech GT Racing i FIA GT3 European Championship där han slutade på 12:e plats tillsammans med Thomas Mutsch och tog en etappseger.[19]

Privatliv

Walter Salles är gift med konstnären Maria Klabin och paret har två söner.[20]

Filmografi i urval

Som regissör
Som producent

Källor

  1. ^ [a b c d e f g h] Rist, Peter H. (2014). Historical Dictionary of South American Cinema. Rowman & Littlefield. ISBN 9780810880368. s. 503–505.
  2. ^ [a b c d e] Svendsen, Trond Olav. (28 september 2014). Walter Salles. Store norske leksikon. Läst 10 januari 2020.
  3. ^ [a b c d] Korfmann, Michael. (juli 2006). On Brazilian Cinema: From Mário Peixoto’s Limite to Walter Salles. Senses of Cinema. Läst 10 januari 2020.
  4. ^ Billionaires 2019 - #715 Walther Moreira Salles Junior. Forbes. Läst 10 januari 2020.
  5. ^ [a b c] Wong, Grace. (10 oktober 2008). Walter Salles: Back on the road. CNN. Läst 11 januari 2020.
  6. ^ Rooney, David. (2 oktober 1995). Foreign Land. Variety. Läst 10 januari 2020.
  7. ^ The 71st Academy Awards. Academy of Motion Picture Arts and Sciences. Läst 10 januari 2020.
  8. ^ Arantes, Silvana. (7 september 2001). "Abril Despedaçado" encanta mercado. Folha de S. Paulo. Läst 10 januari 2020.
  9. ^ Bradshaw, Peter., Brooks, Xan., Haskell, Molly., Malcolm, Derek., Pulver, Andrew., Rich, B Ruby. & Rose, Steve. (14 november 2003). The world's 40 best directors. The Guardian. Läst 10 januari 2020.
  10. ^ Curiel, Jonathan. (28 september 2004). Take an 8,000-mile motorbike ride and meet the Che Guevara the world doesn't know. San Francisco Chronicle. Läst 10 januari 2020.
  11. ^ (25 februari 2005). Walter Salles protesta contra decisão do Oscar. Folha de S. Paulo. Läst 10 januari 2020.
  12. ^ Zakarin, Jordan. (14 november 2012). How Walter Salles Did the Impossible and Made Kerouac's 'On the Road' Into a Movie. The Hollywood Reporter. Läst 11 januari 2020.
  13. ^ Marsh, Calum. (25 maj 2016). Walter Salles’s Jia Zhangke Doc Dives Deep Into the Mind of a Great Filmmaker. The Village Voice. Läst 11 januari 2020.
  14. ^ Tsui, Clarence. (7 november 2017). 'Where Has Time Gone?': Film Review. The Hollywood Reporter. Läst 11 januari 2020.
  15. ^ Fonseca, Rodrigo. (25 oktober 2019). Walter Salles no ringue de Popó. O Estado de S. Paulo. Läst 11 januari 2020.
  16. ^ [a b c] Lopes, Rafael. (24 april 2004). Walter Salles: um cineasta a 300 km/h. globoesporte.com. Läst 10 januari 2020.
  17. ^ (14 december 2005). Mil Milhas Brasil apresenta novidades para comemorar 50 anos. Federação de Automobilismo de São Paulo. Läst 10 januari 2020.
  18. ^ Franssen, Vincent. (11 december 2008). Ford GTs Matech make it a stunning double in the Brasil GT3 Championship![död länk] automobilsport.com. Läst 10 januari 2020.
  19. ^ FIA GT3 European Championship - Season 2009. Speedsport Magazine. Läst 10 januari 2020.
  20. ^ Batista, João Jr. (23 november 2018). Walter Salles Jr. se muda com a família para Lisboa. Veja. Läst 10 januari 2020.

Externa länkar

Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 42048256 • LCCN: n95920334 • ISNI: 0000 0001 1628 7753 • GND: 132797518 • SUDOC: 059621508 • BNF: cb141346600 (data) • NKC: js20060120085 • BNE: XX1118810