Nanjingmassakern

Nanjingmasakern
Del av Andra kinesisk-japanska kriget
Lik från massakern vid Qinhuai He
PlatsNanjing, Kina
Datum13 december 1937 (1937-12-13)-
januari 1938 (1938-01)
AttacktypMassmord
Dödsoffer200 000-400 000
OfferCivilbefolkning i Nanjing
GärningsmänJapanska armén
Yasuhiko Asaka
Iwane Matsui
Isamu Chō
Två japanska underofficerare, Toshiaki Mukai och Tuyoshi Noda, beskrivs som tävlande om vem som först kan döda 100 kineser med svärd. Rubriken på den japanska tidningsartikeln från den 13 december 1937 lyder: "Hundrapersonershuggarrekord: Mukai 106 – Noda 105. De två underofficerarna förlänger kampen".

Nanjingmassakern (kinesiska: 南京大屠杀, pinyin: Nánjīng Dàtúshā; japanska: 南京大虐殺, Nankin daigyakusatsu), även Nankingmassakern,[1] ägde rum i och omkring Republiken Kinas huvudstad Nanjing (då benämnd Nanking) sedan den fallit i japanernas händer den 13 december 1937, under andra kinesisk-japanska kriget. Japanska soldater mördade, våldtog och lemlästade hundratusentals kineser, mestadels civila.

Upptakt

En dryg månad efter att Shanghai genom en lång och för båda sidor blodig process fallit för japanerna i mitten av november 1937 tågade dessa mot Kinas dåvarande huvudstad. Det regerande Nationalistpartiet under ledning av general Chiang Kai-shek hade efter Shanghais fall bedömt försvaret av Nanjing som ogenomförbart och dragit sig västerut med större delen av armén, till staden Chongqing i Sichuan som gjordes till temporär huvudstad. Efter att ha besegrat den armé som lämnats till Nanjings försvar den 13 december kunde japanerna inta själva staden utan att möta större väpnat motstånd.

Japansk soldat på väg att halshugga en kinesisk krigsfånge.

Massakern

Under de sex veckor som sedan följde, gjorde sig den japanska armén och de japanska soldaterna skyldiga till en lång rad krigsförbrytelser i och omkring Nanjing:

Foto taget i Xuzhou av en våldtagen och mördad kvinna.

Mördandet bedrevs stundtals som sport, också inne på sjukhus, våldtäkter och gruppvåldtäkter genomfördes ofta offentligt, ibland tvingades familjemedlemmar till incest och även buddhistmunkar tvingades delta. Många kvinnor tvingades sedan följa den japanska armén som sexslavar, så kallade "tröstekvinnor". Räddningen och hjälten blev den tyske affärsmannen John Rabe som organiserade en säkerhetszon och räddade hundratusentals människoliv.

Dödssiffran

Dödssiffrans storlek är omdiskuterad och bestäms i hög grad av vilka tidsmässiga och geografiska gränser man drar för massakern; olika avgränsningar ger förstås olika siffror. Vanligen inkluderar man de kranskommuner (xian) som låg under Nanjings administration och drar ett streck sex veckor efter japanernas intåg i Nanjing.

Siffrorna sträcker sig från vissa japanska påståenden om några hundra till det kinesiska påståendet med ett dödstal på 300 000 gällande civila och icke-stridande. De flesta forskare anser att siffrorna från 40 000 till 300 000 är en korrekt uppskattning. Den Internationella Militärtribunalen för Fjärran Östern gjorde uppskattningar vid ett senare tillfälle som visar att det totala antalet civila samt krigsfångar som mördades i Nanjing under de första 6 veckorna av ockupationen var upp till 200 000. Dessa siffror bekräftas även av begravningsföreningar och andra organisationer som vittnar om 155 000 begravda kroppar.

Ansvar

Efter andra världskriget åtalades den japanske generalen Matsui Iwane i krigsförbrytartribunalen i Tokyo och dömdes till döden genom hängning som ansvarig för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Kritiker har dock ansett att ansvarsutkrävande för ett så omfattande brott som Nankingmassakern inte kan stanna vid en person (som dessutom inte själv var på plats i staden då mycket av massakern pågick, om än informerad och med befogenhet att avstyra mycket av det inträffade) utan borde ha inbegripit långt fler, både under och ovan Matsui Iwanes befäl.

Massakern idag

Nanjingmassakern är alltjämt ett mycket känsligt ämne i kontakterna mellan Kina och Japan, och har liksom resten av mellankrigstiden och andra världskriget varit mycket nedtonad i den japanska primärutbildningen. Även om de flesta japaner idag är medvetna om och tror på att massakern faktiskt ägt rum finns det konservativa och nationalistiska krafter som verkar för att förpassa "händelsen" till historiens mörker, genom att exempelvis förneka omfattningen eller till och med förneka att den överhuvudtaget ägt rum och anklaga Kina för att hitta på det hela.[2] Detta trots konkreta bevis i form av massgravar, filmupptagningar och foton, samt ögonvittnesskildringar från både japaner, kineser och utlänningar som bodde i staden.

Referenser

Noter

  1. ^ Hagström, Linus (2008-04-15): "Välkommen men skör avspänning ". Svd.se. Läst 8 oktober 2013.
  2. ^ http://www.bbc.co.uk/news/magazine-21226068

Källor

  • Fogel Joshua A., red (2000) (på engelska). The Nanjing Massacre in history and historiography. Asia : local studies/global themes ; 2. Berkeley, Calif.: University of California Press. Libris 5008164. ISBN 0-520-22006-4 
v  r
Andra världskriget
Asien-Stillahavsregionen (Sydostasien · Stilla havet · Sydvästra Stilla havet) · Europa (Västfronten · Östfronten) · Medelhavet och Mellanöstern (Nordafrika · Östafrika · Italien) · Västafrika ·
Atlanten · Nordamerika · Sydamerika
Offer · Militära engagemang · Konferenser · Befälhavare
Aktörer
Australien · Belgien · Brasilien · Kanada · Kina · Kuba · Tjeckoslovakien · Danmark · Etiopien · Frankrike · Fria Frankrike (från juni 1940) · Grekland · Indien · Italien · Luxemburg · Mexiko · Nederländerna · Nya Zeeland · Norge · Filippinerna (samvälde) · Polen · Sydafrika · Sydrhodesia · Sovjetunionen · Storbritannien · USA (Puerto Rico) · Jugoslavien
Axelmakterna och
lierade
(ledare)
Albanien · Bulgarien · Republiken Kina · Kroatien · Finland · Tyskland · Ungern · Indien · Irak · Italien (fram till september 1943) · Italienska sociala republiken · Japan · Manchukuo · Filippinerna (Andra republiken) · Rumänien · Slovakien · Thailand · Vichyregimen (Väpnad neutralitet)
Motståndsrörelser
Albanien · Österrike · Belgien · Bulgarien · Tjeckien · Danmark · Estland · Etiopien · Frankrike · Tyskland · Grekland · Hongkong · Italien · Japan · Judiskt · Korea · Lettland · Litauen · Luxemburg · Brittiska Malaya · Nederländerna · Norge · Filippinerna · Polen (Antikommunist) · Rumänien · Thailand · Sovjet · Slovakien · Ukraina · Vietnam · Jugoslavien (Četnici)
Tidslinje
Upptakten
Afrika · Asien · Europa
1939
Polen · Låtsaskriget · Vinterkriget · Atlanten · Changsha · Kina
1940
Weserübung · Nederländerna · Belgien · Frankrike (Vapenstilleståndet 22 juni 1940) · Storbritannien · Nordafrika · Västafrika · Brittiska Somaliland · Baltikum · Moldavien · Indokina · Grekland · Compass · Operation Dynamo
1941
Östafrika · Jugoslavien · Grekland · Kreta · Irak · Sovjetunionen (Barbarossa) · Finland · Litauen · Syrien och Libanon · Kiev · Iran · Leningrad · Moskva · Sevastopol · Pearl Harbor (Utbrottet av Stillahavskriget) · Hongkong · Filippinerna · Changsha · Brittiska Malaya · Borneo (1941–1942)
1942
Burma · Changsha · Javasjön · Korallhavet · Gazala · Dutch Harbor · Attu (ockupation) · Kiska · Invasionen av Madagaskar · Midway · Rzhev · Blå · Stalingrad · Singapore · Dieppe · El Alamein · Guadalcanal · Torch
1943
Tunisien · Kursk · Smolensk · Solomon Islands · Attu · Sicilien · Cottage · Dnepr · Italien (Vapenstilleståndet vid Cassibile) · Gilbert- och Marshallöarna · Changde
1944
Monte Cassino / Shingle · Narva · Korsun-Tjerkassy · Tempest · Ichi-Go · Overlord · Neptune · Normandie · Marianerna och Palau · Bagration · Västra Ukraina · Tannenberg Line · Warszawa · Östra Rumänien · Belgrad · Paris · Dragoon · Gotiska linjen · Market Garden · Estland · Crossbow · Pointblank · Lappland · Ungern · Leytebukten · Ardennerna (Bodenplatte) · Filippinerna (1944–1945) · Burma (1944–1945)
1945
Wisła-Oder · Iwo Jima · Västallierades invasion av Tyskland · Okinawa · Italien (Våren 1945) · Borneo · Sremski front · Berlin · Tjeckoslovakien · Budapest · West Hunan · Tysklands kapitulation · Projekt Hula · Manchuriet · Manila · Borneo · Taipei · Atombomber (Debatt) · Kurilerna (Shumshu) · Japanska kapitulationen (Slutet på andra världskriget i Asien)
Aspekter
Allmänt
Luftkriget under andra världskriget · Blixtkrig · Militära grader · Kryptografi · Diplomati · Hemmafronten (USA · Australien · Storbritannien) · Lend-Lease Act · Manhattanprojektet · Militära utmärkelser · Militär utrustning · Militär produktion · Stöldkonst · Teknik (Allierades samarbete) · Strategisk bombning · Den bengaliska svälten 1943 · Kinesiska svälten 1942–1943 · Marionettstater · Kvinnor · Konst och andra världskriget · Allierades propagandafilmer · Nazistiska propagandafilmer
Följder
Fördrivning av tyskar · Operation Paperclip · Operation Osoaviakhim · Operation Keelhaul · Ockupationen av Tyskland · Territoriella förändringar i Tyskland · Sovjetiska ockupationer (Rumänien · Polen · Ungern · Baltikum) · Ockupationen av Japan · Indokinakriget · Indonesiska självständighetskriget · Kalla kriget · Avkolonisering · Två plus fyra-fördraget · Populärkultur
Krigsförbrytelser
Allierades krigsbrott (Sovjetiska krigsbrott · Brittiska krigsbrott · USA:s krigsbrott) · Tyska (Tvångsarbete) / Wehrmachts krigsbrott (Förintelsen · Följder · Respons · Åtal) · Italienska krigsbrott · Japanska krigsbrott (Departementet för epidemisk prevention och vattenrening  · Enhet 731  · Chabarovskrättegångarna  · Tokyoprocessen) · Kroatiska krigsbrott (mot serber · mot judar)
Våldtäkt i krig
Krigsfångar
Finska krigsfångar i Sovjetunionen · Tyska krigsfångar i Sovjetunionen · Tyska krigsfångar i USA · Italienska krigsfångar i Sovjetunionen · Japanska krigsfångar i Sovjetunionen · Japanska krigsfångar under andra världskriget · Tyskarnas misshandel av sovjetiska krigsfångar · Polska krigsfångar i Sovjetunionen · Rumänska krigsfångar i Sovjetunionen
Bibliografi · Kategori